Digitalism!

Idag var det meningen att jag skulle fylla år, men det var verkligen helt fel dag att fylla år på, så vi stryker ett streck över det. Jag fastnade i ett konstant moln av ångest och min mage var dum i huvudet hela dagen. Åh nej. Frustrationen ska i alla fall ut snart. Petra, jag är mycketmycket seriös med dethär.

Och ironiskt och komiskt - (du) ser ut som en riktigt viktig gammal tonårsidol. Hahahaha.

I morgon flyttar min mamma till Backa!
Och Hanna fyller arton jävla år! Pompa och ståt! (oh you'll see)

Natten till ära så bjuder jag på lite minimalistisk musik. Electric counterpoint II, av Steve Reich.

Jag är en liten fjärilslarv

Mer sånthär och mindre annat, och världen kan bli hur fin som helst.


Och snart fyller jag år och snart flyttar mamma och snart och snart och snart och mina projekt och allt pågår och pågår och snart är det MAJ.


Smack

WAY OUT WEST lät bra??!!!!???!?!!!!!????

"Maria Nyström ler. Hon älskar sin musik och det gör hon helt rätt i, för den här samplingspopen är lika sprudlande som våren genom asfalt. Stundtals lika oväntad som Regina Spectors minisymfonier, mörk som nedsläckta alléer Karin Dreijer -trummor och vilsamma försiktiga bomullsmelodier.

Nu hade detta kanske inte varit världsomvälvande om det inte vore för det stora DET, och lyssnar du på Myspacesidan förstår du förmodligen inte ett skit. DET stora ligger istället i hur Maria ”gör” musik live. Hon kan börja med ett handklapp, till en början skevt och märkligt. Detta spelar hon in och kör i loop. Efter det slår hon på micken för att skapa rytm, drar lite på gitarrens grövre strängar, har några få ljud på mp3, lägger jazzkörer och plötsligt sitter vi där mitt en helt fantastisk låt! Då börjar Maria sjunga, vackert och finessrikt.

Tänk dig Erik de Wahl korsat med en lite mer analog Firefox AK…

The Naima Train, som Maria kallar sig, är en fin upplevelse. En stort ögonblick på Kontiki. Jag säger redan nu, om Way out West hänger kvar kommer hon om något år stå där istället, ett stenkast bort och med flera tusen i publiken. För Maria är precis den sortens musik vi alltid kommer gilla, den egensinniga, framförd med ett leende och där kärleken till musiken är total.

Okej, nu kommer del två i det märkliga med Maria. Hon är 16 år. Alltså 16 fjuttiga år och redan så här bra! Det är alltså inte ens tillåtet för henne att uppehålla sig på Kontiki, och det gör hon inte mer än nödvändigt heller. Tack för att ni vågade ta dit The Naima Train, jag är en fin upplevelse rikare!
Sen kan man nämna att hon tydligen redan gjort 120 låtar, att hon spelar alla instrument själv, att hon producerar sig egen musik… Ja jävlar."

Att från samma säng lyssna till samma regn

Jag vill bo ensam högt upp nånstans.
Jag upprepar mig hela tiden, förlåt.
Just nu känner jag mig i alla fall rätt lugn och settlad. Även om det är nåt som blåser i min bröstkorg, kanske är oron för framtiden, kanske är kärleken.
öh.
Drömde inatt att en massa överdrivet muntra och energiska låtsasmänniskor gick runt och följde efter mig hela tiden och ville att jag skulle hångla, promenera, leka och så vidare, med dom. Det började med att jag hade flyttat hemifrån och kände mig jättemysig och nöjd, sen stormade det in en invandrarfamilj på ungefär 10 pers som inte kunde svenska, utan att knacka, började laga mat och lägga egna mattor på golvet. Sen flydde jag ut på en promenad och då blev jag förföljd av 1000 människor till inklusive anna snygg som la sig i mitt knä och tyckte jag skulle bära henne till änggården (anna jag vet inte, jag vet inte. hahaha) sen hamnade jag i ett duschrum där alla var nakna och allt var ångigt och jag trivdes sådär halv, och försökte komma ut därifrån. Det gulligaste var att alla dessa människor sa gång på gång till mig att de inte var på riktigt, utan de var symboler för mina känslor, och jag skulle inte tro att jag kunde prata mig ur dethär. Wackelikack!
Ikväll ska jag på nåt så svenskt som grillkväll hos grannen, varpå jag ska ta en buss hem kl halv 9 och hemma ska jag tamefan spela gitarr tills fingrarna kräks.
Imorgon ska vi picknicka...? huhf?
Hur kollar man förresten statistiken på blogspot?
Om det finns nån som läser dethär kan väl denna kotte kommentera lite fint att den finns. Jag har nämligen inte en aning om det ens är nån som läser ju. ju.

ju.

Josefin Runsteen som som alla lyssnar på NU.
http://www.myspace.com/jrunsteen

En gång till fast ännu bättre och ÄNNU snyggare

ÅH jag känner bara Maria-med-grönt-hår-sitter-i-förrådet-uppe-på-tamburingatan-och-vägrar-sommaren. Tänk vad den här texten är EXAKT. Nästan läskigt.

Hurra för Frank's och gott folk med riktig humor.

Nu sitter jag här med Trentemøller och blurr och känslor igen.

Oh how I hate when it gets quiet.

Jag vill ha spring och dans, Pronto.




Och......
Det är precis vad jag vill men jag vill inte.

Tjåhej tjåhåå. Jag dricker Oboy och snart kommer nästan halva klassen och kollar på Saw hos mig. Och godis. Ska köpas.

Tänkelitänkelitänk.

Jag tror jag är lite dum.

Men det ska fixa sig och

HAHAHAAHAHAHHAHAAH för den nya CharlieTheUnichorn-filmen!!!!!!!

Look out for the bläbläbläh!
You're like a constant downer, huh?

Det känns som om jag har eluttag längs hela ryggen. Sluta koppla in saker.

När jag sitter här med ett alldeles eget glas apelsinjuice och ryser till mästerverket nedan, är jag där. Högt över de brusiga, orangea ljuslyktefläckarna. På den lilla balkongen med flagnande, mintgrön färg. Jag känner till och med fredagslukten. Göteborgs sommarfredagslukt, på sensena kvällen.
Det känns som om du kommer klättra upp till mig.

By you and your skin

Just nu finns det bara ögon.

Fanfar

Helt arg halva dan och trodde aldrig den skulle sluta lyckligt men det brukar bli så när man har fina människor runt sig.

Ja haha vi hade förövrigt vattengympa idag i skolan - WAACKKOO! Vi hoppade och viftade med armarna till schnappilåten. Borde ha dokumenterats filmligt.
Annars, jajo, pengabrist. Och sent i natten sitter jag här och lyssnar till "Loveology" av kära fina söta Regina Spektor och tänker så det stänker. Fyller i IV-valslappen och kommer på hur tråkigt det blir att plugga Svenska C, men ack så nödvändigt.
Det börjar röra sig mot varmare och trevligare tider. Det märker man när man står och ler för sig själv med blicken fäst på molnen med rosa undersidor och lyssnar på Ceasars We've got to leave.