"It's a Blue Bell. Deadly name, isn't it? Blue Bell.
And that's the Big Blue up there, like that. That's what I call tasty."
28.10.10
26.10.10
12.10.10
komma clear
just nu ryms i mitt bröst,
DE STARKASTE KÄNSLORNA PÅ HELA ÅRET,
och dom försvinner inte och kan ej ens distraheras bort med varken krog eller nöjespark.
Jag kan inte sluta tänka på en person.
Jag vill hemskt gärna sluta tänka på denhär personen.
Jag har träffat personen fem gånger i hela mitt liv och dehär gångerna rullar i mitt huvud.
Just det att vara såhär kär är emot mina principer.
det är töntigt,
som i en film med en Julia Roberts med nånslags social inkompetens.
Eller nåt.
Nej men, känslorna.
Dom är så starka som kryddstark mat.
Faktiskt exakt nästan.
Det bränner och gör fysiskt ont i min kropp.
Jag kan inte äta för det känns som att min kropp är proppfull med nånting annat.
Jag kan inte sova, för jag sitter uppe och klapprar tänder och gråter.
Varje gång personen går förbi i verkligheten känns det som om någon hugger mig i magen och det blir suddigt för ögonen.
Jag mår illa och skakar och vill spy om jag tänker på att jag skulle träffa personen.
Så jag vill inte träffa personen för då tror jag att jag kommer spy på personen.
Då är det synd att man ändå känner att denhär konstanta smärtan skulle försvinna om man faktiskt tog initiativ och träffade personen. Men då känns det som att jag skulle spy.
Och det vill jag ju inte heller göra.
Jag har i alla fall helt enkelt aldrig haft såhär många och så starka känslor, i hela mitt liv.
DE STARKASTE KÄNSLORNA PÅ HELA ÅRET,
och dom försvinner inte och kan ej ens distraheras bort med varken krog eller nöjespark.
Jag kan inte sluta tänka på en person.
Jag vill hemskt gärna sluta tänka på denhär personen.
Jag har träffat personen fem gånger i hela mitt liv och dehär gångerna rullar i mitt huvud.
Just det att vara såhär kär är emot mina principer.
det är töntigt,
som i en film med en Julia Roberts med nånslags social inkompetens.
Eller nåt.
Nej men, känslorna.
Dom är så starka som kryddstark mat.
Faktiskt exakt nästan.
Det bränner och gör fysiskt ont i min kropp.
Jag kan inte äta för det känns som att min kropp är proppfull med nånting annat.
Jag kan inte sova, för jag sitter uppe och klapprar tänder och gråter.
Varje gång personen går förbi i verkligheten känns det som om någon hugger mig i magen och det blir suddigt för ögonen.
Jag mår illa och skakar och vill spy om jag tänker på att jag skulle träffa personen.
Så jag vill inte träffa personen för då tror jag att jag kommer spy på personen.
Då är det synd att man ändå känner att denhär konstanta smärtan skulle försvinna om man faktiskt tog initiativ och träffade personen. Men då känns det som att jag skulle spy.
Och det vill jag ju inte heller göra.
Jag har i alla fall helt enkelt aldrig haft såhär många och så starka känslor, i hela mitt liv.
11.10.10
9.10.10
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
