As much as I definitly enjoy solitude
I wouldn't mind
perhaps
spending
little time with you
sometimes...
sometimes...

Uncertainty excites me.

Lottery or carcrash?

Mon petit vulcan
I keep calm admiring your lava

Ett år sen var så jävla inte alls nu

Jag skulle tömma min väska som legat gapande full med afrika på mitt sovrumsgolv sedan jag kommit hem. Jag råkades med myggsprayet som låg längst ner. Medan jag böjde mig ner och skrapade ihop mängderna av tvätt, tryckte jag av misstag ner spraypumpen, och ett moln av myggmedelsdoft letade sig in i min näsa. På 2 sekunder kände jag ansikten, hus, vinden, samtalen, självförtroendet, friheten, euforin, från Tanzania, i hela kroppen. Jag satte mig ned och började gråta.

(Det är inte påträngande att bara tänka på någon konstant, Maria. Det syns inte på datorskärmen eller i telefondisplayen.)
Jag borde inte se mig själv som påträngande amöba längre. Jag har verkligen en dålig spärr.
(Jag är verkligen helt jävla galen just nu. I hjärnan.)

Men du är till och med ett såntdär ovanligt fall - en människa jag skulle vilja lära känna helt igenom. Jättelöjligt men jättestarkt.

Hahahahahahahaha jag gillar dig. Hurray Hurray Hurray Hurray Distraktion

Hallå. Dina ögon. Ditt snea ögonbryn. Din lille lugg. Din göteborgska. Ring då.

Plötsligt började hon blogga.

Denhär festivalen har utvecklat utslag över hela mina smalben. Jag kan inte raka mina smalben. Jag tycker inte att någon ska känna på mina smalben. Inte nu heller.
Jag saknar housebasen.
Jag saknar att sitta på vad som helst som var torrt.
Jag saknar att äta saker från marken.
Jag tänker: vindrrruva!
Men jag känner mig så tråkig och clueless. Jag tittar mig i spegeln och ser ett litet djur.
ohopp.
Jag hittar inget!