Jag brukar bli kär i folk när jag inte är med dem.
Men jag hoppas du och jag gnider oss mot samma väntkursglas i Linnéstaden någon gång för du hade en speciell slinga som jag inte glömmer. Eller nåt. Jag är inte riktigt säker på vilken kroppsdel jag gillade mest.

Jag är på nåt sätt sur på dig. Jävligt sur. Jag får inte ens en glimt av dig så vill du att jag skall bjuda på en bländande stråle av mig själv. Och jag känner inget behov av att lägga näsan i den blötan. Sköt dig själv för fan, det skulle ju inte vara så svårt sa du.

Äh, det är natt. Jag ska uppskatta allt annat.

På fredag skall jag fika med min första bästis från barndomen. Så fruktansvärt nervös. Att vi båda faktiskt är två snart myndiga unga kvinnor som inte har pratats vid sedan vi lyssnade på Atomic Kitten i femman. Pust.

Äntligen snart äventyr igen.

Jag saknar dig, och dig, och dig, och dig, och dig, och dig, och dig.