Jag brukar egentligen vara jätteledsen såhär års. Men nu är allting nytt. Allt är grönt och suddigt. Snart är det ju... ja snart är det ju också... min artonårsdag. Nej, det känns inte så mycket nej. Inte så mycket som dom sa när man var 12. Inte ens mer för att jag avbryter meningen med punkter. Men, allt är nytt. Och jag bryr mig inte om att jag inte ännu samsats med mig själv och är bäst, för alla andra är det just nu, och det gör mig glad. Väldigt glad.