skriver bort.
drömmer. men i dont know about that anymore. drömmar. när man har alla förutsättningar och alla chanser och ändå är det svårt, nästan svårare då, att styra manchetttrådarna. Allt blir så trögt plötsligt. Varje litet steg känns som ett jättekliv och jag vill inte säga så till nån för då blir man ett svin. ja jag är ett svin nu. delvis euforiskt lyckligt svin, men ett ganska....ensamt sådant.
varannan helg har jag 15 nya vänner som försvinner på facebook. tar ett tåg till nästa fest, där de nya doserna vänskap väntar, varje gång blir jag fylld, och töms sedan helt. ensam på bussen, tåget, perrongen, hotellet, soundchecket, småprat på lunchen, ladda,sömnig,ensam,tyst,slå på migsjälv i logen, GIG, energislag i magen, springa runt i strumplesten med 400 armar på axlarna, öl,öl,öl,öl,öl,öl, häng häng fest eufori uppskattning kroppskontakt, sömn, vakna ensam, äta ensam, åka ensam, hemma,,,,,,,,ensam.
Min kropp är inget jag vill styra, jag vill lala runt innuti den. det är så viktigt att lyfta nu. så livsviktigt att inte bli en säck med skit. om jag vilar i denhär salta nostalgian i min hjärna i mer än ett ögonblick så kan jag mista allting kanske. käännnnns det som. allt är skört och lite långt bort. alla resor gör att jag vill resa mer.
gråter afrikatårarna som aldrig tar slut. såg tant på skavlan som pratar om "hemma", att det inte har någon geografisk betydelse. jag har hittat ett hem. jag måste tillbaks dit. marken där har en annan konsistens och jag känner att den är anpassad efter mig. allting var som inuti mig. första gången jag fick känslan av trygghet till naturen. första gången jag kände att tiden inte var hotfull. första gången jag var helt och hållet nöjd med att vara människa.
nu och här släpas jag efter tiden och isen och festen och tåget och musiken med blåmärken och skrubbsår på hela kroppen och något som skulle lätta på trycket i 2 timmar eller så skulle vara om du kysste mig hårt och var sådär jävla trevlig igen, men det funkar ju bara sådär ibland för dig, när du tar på dig kungakronan. fyfan vad jag är arg. kyss mig hårt eller gå. fyfan vad du är fin och luktar gott. hatar dig.
somnar med knip i ögonlocken igen. varför upprepas det negativa ord i min hjärna ikväll. lägg av.
21.2.11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar