Anar vårsentimentaliteten kravla sig ut ur vinterstålbröstet. The good one. Det är vid dethär intensiva väderskiftet som hamnen, folkölen och gapskratten kommer fram, vilket gör att man sedan sitter hemma och känner att de bra dagarna bara går och går och går, och försvinner under ens fötter. Inte på ett lisset och ensamt sätt, utan mer "åh vad bra allting gick, jag vill tillbaks till igår, och förrgår och veckan innan." Ett mycket bra exempel är hur fruktansvärt hänsynslöst mycket jag längtar tillbaks till musik direkt helgen. Jag har ju till och med gjort en tygpåse till den. Jag är kär i en helg. Jag vet ju att det inte bara finns baktid och framöver kommer det hända så oändligt mycket bra saker, men varför är man tvungen att älta? Jag sitter och lyssnar på Norbert m friends och bara önnnnnskar att helgen aldrig tog slut. Det är löjligt. Å andra sidan, jag tror att ni också blir tighta i halsen när ni hör inspelningen från prisutdelningsspelningen. Och publiken. Och stämningen. Och LllLlååten. http://www.myspace.com/norbertwithfriends