En är då icke stark förrän en har vart svag

Jag rekomenderar varmt att se de tre mest kaotiska scenerna i king kong i rad och ersätta filmljudet med "skinny love" av Bon Iver. 

Kontraster får mig att grina.

Hemma som jag är sitter jag och funderar i nattmörkret. Tänk att det ska vara så svårt att bara vara människor. Det är chockerande att det krävs mer av en och andra än man nånsin kunde tänka sig. Det hjälper inte hur förnuftig och söt man än är mot sin omgivning, det hjälper inte hur förnuftig och söt ens omgivning är mot en själv, man gör en jävla massa fel ändå. Det är sån skit man alltid får räkna med.

Fast livet är ju som en ask choklad.

Skogen var hur som helst fin. Jag höll på att stycka GothiaCupsatanshelvetesbarnen på spårvagnen när jag anländt i stadens kärna. Jag har slutat vara lappsjuk när jag är på landet och istället blivit en genuin skogsmulle. Det är bannemig mognadspoäng på det.

Jag skall nu sätta mig och utveckla mina tankebanor lite ytterligare.

Hujedamig.