Ibland är det mesta njutbart. Ibland kan man sitta halvvägs nedtrillandes i kanalen med minst 44 krossade plastmuggar och servetter med okänt klet på, runt sig, gnaga bort plast på den överflödiga påsen med slemmiga, smått ludna "babycarrots" man köpte på McDonalds för att ha råd att pudra näsan, ja inte ens inse vad man håller på med, bara sitta och nästan trilla ner i kanalen. Denhär sommaren behöver väl kanske inte bli så ensam och eländig trots allt.

Om jag kan få vara hejdlöst seg när jag inte är spattig dvs.